Tillsammans

Föreställningstext Núx brúx

Núx brúx

Mitt sinne är böjt till att berätta om kroppar

förändrade till nya former.

Åh hundar, ge kraft till mitt verk.

Först var det Kaos

sedan skedde en del ting

och Kaos födde Mörker och Núx*.

De två syskonen parade sig och Mörkret födde Dagsljuset.

Under medeltiden, vid mörkrets ankomst, befallde en klocka att alla eldar skulle

släckas för att förhindra bränder och nattliga sammankomster. Polisförordningar

krävde att personer ute på natten skulle vara obeväpnade och bära en lykta som tecken

på deras goda intentioner.

***

Det finns de stunder när jag vaknar och inte vet var jag är, eller exakt vilken version

av mig själv jag är. Jag vet inte om jag behöver gå till skolan eller jobbet, om jag är

sen eller tidig, om det är domedagen eller en vanlig torsdag, om jag har två fötter eller

två vingar, om jag har ett barn eller om jag är barnet. Om året är 1871 i Paris, 2008 i

Aten, eller 1914 i Mexico - eller om jag helt enkelt borde göra mig redo för min tids

storslagna natt.

Ingen sidhänvisning, inget kapitel, oktober 2026.

***

Och sen, trumpeter

21:00 Klockan nio är absolut natt. Det skulle alla hålla med om. Och det var det sista

alla höll med om.

22:00 De säger att nyheterna inte är goda.

23:00 Allt här fortskrider timme för timme.

***

Återvänd hem, ni som bor i staden

Håll er instängda i era hem

Låt allt ljud tystna

Lämna dessa platser

Ty nu kommer timmen

Tiden för utegångsförbudet

***

Midnatten kommer

Tiden sjunker åter mot noll

Gjort är gjort

En ny räkning börjar i mörkrets sköte.

***

Under dagen, ljudet av människor, under natten, ljudet av ting. Dörrar stänger. Golvet

knarrar. Det knarrar inte. Det morrar likt ett djur vars svans du har klivit på.

(…)

På sistone, om nätterna, när de satt under olivträdet, tyckte de sig fortfarande kunna

höra ekot av maskineriets dån, och de föreställde sig se det röda dammet lägga sig

över träden, över stängslen, över deras ansikten och deras hår. Och när de drack eller

åt tyckte de sig känna dammet i deras mat och deras dryck; de kände dammet i sina

munnar och sina strupar. Damm. De åt damm, drack damm, hostade damm, svettades

damm.

(…)

Stjärnorna flimrade bland olivträdets grenar, och hon betraktade dem i tystnad, under

en lång tid. Hon försökte föreställa sig vad stjärnorna liknade, och försökte hitta något

heroiskt, något romantiskt att säga om dem, men tillslut gav hon upp för de var bara

stjärnor - stjärnor och inget annat.

***

00:00 Vid midnattsslaget, patrullerar Europa i mina ådror likt en flock parasiter

Låt den nya uppräkningen börja

01:00 Alla här fortskrider timme för timme

Det är inga goda nyheter. Det verkar som om de förbereder oss för slakt

02:00 Hopp om att hon ska förändra sitt liv

03:00 Natten före anfallet, staden tycks hålla andan.

Där är vi på Champs de Mars. Våra vapen är staplade** och natten är vacker.

Vi ger oss av i tron att vi är på väg till Versailles.

***

Den oceaniska natten verkar tala ett språk bara de landsförvisade förstår.

Du kommer att ångra den stund då du bestämde dig för att inte komma.

Det här är natten när två blir till tio, tio blir till tusen och tillbaka till noll ännu en

gång.

04:00 De får ingen sömn

***

Se, se

Vi samlas för att hålla dina festligheter

Fastän vi huttrar av köld

Vi pratar och darrar

***

Först var det kaos

Allt vi kunde göra var att hålla varandra i handen och ta oss igenom denna farofyllda

och viktiga natt.

***

[Ni måste sluta gömma er. Det här är er chans att ge upp. Om ni går vilse i öknen

kommer ingen att hjälpa er. Snart kommer det att ljusna, det blir dag. Natten kommer

att vara över, och då har ni ingenstans att gömma er. I dagsljus blir det mycket lättare

för oss.]

***

Trumpeterna absurt dämpade

***

05:00 Du stiger upp för att gå till jobbet, jag stiger upp för att möta stunden

Hyllade vare nattens tandgnisslare

***

De rastlösa nätterna

De rastlösa fötterna

Sömnens ryckningar

Det svettiga lakanet

De obetalda arbetspassen

Parasomni

Utagerad dröm

Åh min hund

Hon kommer inte att få någon sömn.

Sammanbitna tänder av morgonens nyhetsflöde

Plågan i ännu en sändning med beskedet ”det är inga goda nyheter”

“Det är inga goda nyheter”

Hon får ingen sömn alls.

Slutet på nyhetssändningen, nationalsången, en TV-presentatör som säger godnatt,

Vad händer nu?

Den här natten blir den längsta natten på jorden

Den här natten blir den längsta natten på jorden.

Ett möjligheternas land, en sista chans att störta dagsljusets obarmhärtighet,

dagsljusets grymhet.

Den här natten är början, är slutet, är början, är slutet, är början, är slutet, är början, är

slutet, är början,

Inatt hör de inga nyheter

Inatt är det de som är nyheterna

Inatt bakas inget bröd

Inga arbetspass kommer att arbetas

inga dygnet-runt-öppna verksamheter

Släck lamporna

Blotta eldarna

Blotta eldarna.

Inatt öppnar gränserna

Inatt tar ett krig slut

Inatt startar ett annat krig

Inatt kysser de slutet.

De kommer inte att vakna av morgonens alarm

De kommer inte att vaka i väntan på krigssirenerna.

De är alarmen, de är sirenerna,

Vi är alarmen, vi är sirenerna,

Tänderna släpps lösa,

Tänderna är fria, himlen är fri, fri att fly.

Vi sirenerna, vi alarmen,

En nattparad, en uppmaning till kamp,

Vi, byrackorna, de åskdrabbade träden,

Vi, sirenerna med sårade knän,

Vi, floder utan stränder,

Som ständigt flyter samman,

Vi, nattens infödda,

Monster mot monster

Stående i sista stund, men mitt i berättelsen,

Innan gryningen bryter fram i imperiets hjärta,

I de oskyldigas rike.

Vi valde att vara skyldiga,

Igen,

Vänder på alla berättelser,

Igen.

Vi hade våra bästa idéer, bästa idéer klockan två på morgonen.

Hopp om att vi skulle förändra våra liv, klockan två på morgonen.

Hopp om att vi skulle förändra världen, klockan två på morgonen.

Och vi gjorde det. Det gjorde vi verkligen.

Välsignade vare våra svaga vapen.

Det finns ingen sol, det fanns ingen sol och det kommer inte att finnas någon sol.

Nu är det månen, månen, månen, som skriver en annan berättelse.

Hon har ingen mun, ändå sväljer hon solen

Hon har inga händer, ändå täcker hon världen

En filt utan tråd

Ett kungarike utan kung

Hon anländer varje kväll

Och får de sovande att sjunga

Sydd med en

Singer-maskin

Smekt av det mättade fettet

Från de smutsigaste arbetspassen.

Denna natt, med tusen och ett namn

Linne natt

Metallisk natt

Gravid natt

Alkemisk natt

Nyx

Natten

Malam

El lil

Varken av blod eller jord

En ren hyllning till denna dödliga kropp

Vi samlas för att hålla dina festligheter,

Fast skälvande av köld,

Fast darrande av rädsla,

Vi pladdrar

Våra händer är sammanflätade

Våra vapen är staplade**

Den här natten kommer att bli den längsta natten på jorden.

*Núx betyder Natten på antik grekiska

** Hänvisar till engelskans uttryck ”our arms are stacked” där arms betyder både

armar och vapen.

Text skriven av Chara Kotsali med citat och utdrag från Ovid, Aimé Césaire, Roland

Barthes, Etel Adnan, Louise Michel, Houria Bouteldja, Christos Oikonomou, Donna

Samiou och Ma Rainey. ’Spoken Brass’ inspirerad av ’Nautilus’ av Anna Meredith.

Översättning av Matilda Bilberg.