mer om AB3

Koreografen Martin Forsberg och kostymdesignern / scenografen Jenny Nordberg har varit ett team sedan 2009. Faktiskt var det på Norrdans de träffade varandra, just i samband med att AB3 skulle skapas. Nu har verket nypremiär, för första gången på en teaterscen och med annat utseende.

Martin Forsberg och Jenny Nordberg blir intervjuade

Martin hade fått i uppdrag att skapa ett verk åt Norrdans med barn som målgrupp. Jenny pluggade fortfarande på Dramatiska Institutet, men sammanfördes med Martin och de klickade konstnärligt med varandra:

– Jag tyckte att det hon skapade var ganska uppkäftigt, och jag blev intresserad.

I deras gemensamma arbete går ofta en idé eller ett koncept vidare från en produktion till nästa. Jenny ritar i luften när hon förklarar:

– Just för att vi jobbat så mycket tillsammans, med 15 produktioner hittills, blir vårt konstnärskap som en båge, där jobbet med olika föreställningar hakar i varandra.

 Martin säger:

– Ibland finns en önskan eller en beställning, som att AB3 skulle vara ett verk för barn. Då är det en avsats, men nu när vi arbetat tillsammans så länge tar idéerna ofta avstamp i vår senaste process. Vad är vi nyfikna på nu? Hur kan en viss idé fortsätta? 

en kvinna provar en gallermask gjord av flätade textilband

Kostymerna har gjorts om en del och nya inslag har tillkommit, exempelvis en huvudbonad som liknar en svart fågelbur med viktoriansk krage. Jenny lyfter försiktigt upp den och provar den på dansarens huvud:

– Vi utgår alltid från idén, inte det praktiska. Kostymer kan anpassas senare, när de faktiskt används av dansarna. Men jag har också ibland jobbat med att medvetet begränsa dansarnas rörelser, som i Doppelgänger, vår förra föreställning med Norrdans. I AB3 handlar det mycket om taktila material, hur de känns, och jag tror att även publiken ser eller känner skillnaden, trots att de sitter långt bort. Att ett material till exempel påminner om papper eller bläck.

Det är första gången AB3 spelas på en scen. Förra gången var det turnerande verksamhet som gällde, i gymnastiksalar och annat som inte är traditionella scenrum. Det här beskriver Martin och Jenny som den kanske största utmaningen med arbetet denna gång:

– Teaterrummet är väldigt komplext som idévärld, säger Martin. – Det bygger på att vi ska föreställa oss en massa saker – illusioner, representationer… Som åskådare börjar man tänka mycket långsammare; teaterrummet reducerar intrycken och riktar blicken mot en handling. Det blir en väldigt stor skillnad i hur dansen och kroppen möter teaterrummet jämfört med andra omgivningar.

En annan förändring är att det nu finns ljusdesign med i föreställningen:

– Du avläser verket på ett helt annat sätt när du lägger till ljusdesign. Det får en atmosfär, säger Jenny. Martin håller med:

– Ja, verket får ett väder.

AB3 utgår från en föreställningsvärld som brukar tillhöra barnet, där ett objekt kan förvandlas till något annat. En penna kanske är en människa, eller båt, eller orm. På scenen finns ett tydligt objekt, en sorts torn skapat av mängder av svarta origamitranor, och under föreställningens gång ändrar objektet funktion. Leken, eller det som kallas lek, förtydligar Martin, består i själva verket av regler, system, matematik – tretalet, siffran i AB3, där trion och trions relation till en fjärde individ är viktig och mycket av musiken är i tretakt.

Repetitionerna börjar.

AB3 framförs av fyra dansare åt gången, i två team. På scengolvet finns en stor, vit kvadrat med tidningsurklipp och det svarta tornet eller objektet av papper står där, taggigt och mörkt, när dansarna kommer in på scenen.

Tillsammans, med knyckiga och fågellika rörelser, undersöker de objektet. ”Very nice amount of bird!” ropar Martin, det är rätt mängd fågel. En stund senare drar en av dansarna på sig ett hästhuvud, nej, han blir en häst. En trio människor snurrar runt; hästen blir människa igen, står ensam och tittar på de andra. Barnets lek – att ingå, att stötas ut – obönhörliga maktvillkor som är allt annat än en barnlek.

Text och bild Maria-Thérèse Sommar

Martin Forsberg, född i Härnösand, är utbildad vid Balettakademien i Göteborg samt vid koreografutbildningen på The Danish National School of Contemporary Dance i Köpenhamn. Utöver beställningsverk skapar Martin verk i sitt eget kompani Fors Works med bas i Köpenhamn. Dansens essens enligt Martin är ett fysiskt arbete som till synes uttalas genom att kroppar placeras i tid och rum, fläckas ned av socialt kodad medvetenhet och försiktigt smaksätts med konceptualism. Forsbergs verk är sällan bara en sak, ibland kan de inte ens kategoriseras som dans – de är dansbaserade men ofta placerade i en icke-dansbaserad kontext.

Jenny Nordberg, från Stockholm men numera baserad i Köpenhamn, är utbildad scenograf och kostymdesigner vid Dramatiska Institutet i Stockholm och har vidareutbildat sig vid Kungliga konstakademin i Antwerp, Belgien. Hennes arbete kan beskrivas som samtida barock och minimalism samtidigt. Ett konkret användande av metoder och matematisk systematik är starka komponenter i hennes designarbete. Jenny har arbetat med Norrdans flera gånger tidigare och med institutioner som Göteborgsoperan (SE), Moderna Museet (SE), Skånes Dansteater (SE), Fors Works (DK) och Moscow Chamber Ballet (RU).

Mads Nielsen är ljusdesigner och utbildad vid Statens Teaterskole i Köpenhamn. Han arbetade fram till 2012 vid Aalborg Teater och har sedan dess frilansat. Han har ljussatt teater, dans och musikföreställningar som bland andra ”Vildanden”och ”Madame Bovary” i Skuespilhuset, Köpenhamn, ”Clusterfuck” på GöteborgsOperan, ”Other Dessert Cities” på Aarhus teater och “Ultra” åt Forsworks.