Stuff in the Park

Världspremiär 24 maj 2024

Ca 90 min

Möt samtida dans i en park nära dig. Norrdans samarbetar med några av Nordens mest spännande koreografer i ett format där publiken kommer nära både gräs och rörelse.

Du kommer till en park. Det är grönt och inbjudande. Sommaren är här och parken känns som målad i neon. Du möts av ett gäng dansare som lotsar runt dig till olika hörn av parken. Där får du uppleva fyra helt unika dansverk, av Nordens just nu mest intressanta koreografer. Bland knoppande blommor, frisk luft och sommarvibbar uppstår dans och koreografi i världsklass.

Fyra nordiska koreografer i ett avskalat men blommande format.

Norska Ingrid Berger Myhre har gjort sig känd som en konsekvent och lekfull koreograf. I mellanrummet mellan språkets konstruktioner och koreografins organisationssystem placerar hon sina verk. Det blir dansant logik som slingrar sig genom landskapet.

Svenska Philip Berlin skapar extrema och artikulerade danser som genom ihärdiga upprepningar suger in åskådaren i intensiva ögonblick av fullkomlig koncentration.

Danska Sigrid Stigsdatter skapar emotionella verk där dansarna rör sig mellan dröm och verklighet. Hennes verk känns nästan som att titta in i något ytterst privat och intimt.

Finska Janina Rajakangas har arbetat mycket med amatörer i sitt konstnärskap. Politiskt, humoristisk och normkreativt.

 

Scenografi och kostymdesign för alla fyra verken är skapat av Moa Möller som tidigare haft uppdrag bland annat på Dramaten, Operan, Zebradans, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Örebro länsteater och Uppsala stadsteater med flera samt Liljevalchs konsthall och Nordiska museet. Stuff in the park är Moas första uppdrag för Norrdans.

Om Ingrid Berger Myhre
Norska Ingrid Berger Myhre har gjort sig känd som en konsekvent och lekfull koreograf. I mellanrummet mellan språkets konstruktioner och koreografins organisationssystem placerar hon sina verk. Hon skapar dansant logik som slingrar sig genom landskapet.

Om verket
Foot Forward and the other one too three
 är ett spel för 3 dansare som gradvis rör sig genom parken. Varje steg beror på det föregående och blir språngbrädan för nästa och på detta sätt formas rörelserna och dansen kontinuerligt av de tre artisterna i realtid.

Det vi ser är en rad individuella val, men också en flyktig bild i rörelse. Bilder dyker upp lika snabbt som de försvinner i en koreografi som alltid är i rörelse och som hela tiden går framåt.

Koreografin uppkommer mellan ackumuleringen av ögonblick och sekvenserna som de bygger. Det fysiska materialet formas av dansarnas kapacitet, kreativitet men också av deras begränsningar. Den omfattar det slumpmässiga och spontana, det sammanhängande och det motsägelsefulla, det pragmatiska och det poetiska.

Varje statiskt moment utgör en dynamisk helhet. Om varje komponent är en konsekvens av den föregående, vilka logiska samband ser vi i denna koreografiska tankegång?

Om Philip Berlin
Svenska Philip Berlin skapar extrema och artikulerade danser som genom ihärdiga upprepningar suger in åskådaren i intensiva ögonblick av fullkomlig koncentration.

Numera bosatt i Stockholm och verksam inom dans- och koreografifältet i Sverige och internationellt. Berlin har tidigare visat koreografiska arbeten på bl.a Théâtre de la ville, Scenkonstmuseet, Dansens hus, samt på Moderna Museet och MDT – Moderna Dansteatern, då tillsammans med Louise Dahl.

Om verket
The Pleasure of Waste - tar avstamp i begreppet slöseri och vill kasta ljus på vår tids rådande, och i det närmaste religösa övertygelse om konstant tillväxt och nytto-ideologi. I vår samtid har nyttogörandet blivit tvång, men som dessvärre alltsomoftast förvandlas till avtrubbad trivsel. Samtidigt har vi aldrig varit i ett mer trängande behov av att leva hållbart, och avhålla oss från hyper-konsumtion. Därtill verkar det som om de flesta av oss har starka inneboende behov av att ägna oss åt just slöseri? Verket vill framkalla frågor om vad det innebär att ägna sig åt verkligt slöseri? Kan vi vidga och expandera vår förståelse av slöseriet, kan vi förbruka och röra oss bortom det konsumtionssamhället idag kan erbjuda? Koreografin ämnar veckla ut dansandets inneboende slöseri, som bärare av potentiella kroppsliga, själsliga och intellektuella omdanande processer.

Verket ämnar utforska sambandet mellan det queera-uttrycket och det verkliga slöseriet. Arbetet utforskar det queera som glitch (eller störning) i en heteronormativ världsordning. Det queera perspektivet som ett hot för en till synes heteronormativ re- produktions logik. Dansen i verket bygger på ett slags anti- flöde, och rör sig igenom konstanta transformationer genom >>glitch<< och disharmoni. Ordet glitch kommer ursprungligen från det tyska ordet glitschen som betyder att slinta.

Om Sigrid Stigsdatter

Sigrid Stigsdatter är en koreograf, danskonstnär och sångare baserad mellan Köpenhamn och Amsterdam.
Genom kropp och röst förhör hennes praktik det beroendeframkallande, det intuitiva, det känslomässiga och det vilda. Hon utforskar hur resonansen som skapas mellan artist och publik kan lämna djupa spår, och genom att säga ja och ja och ja och och och istället för eller eller eller skapar hon verk som insisterar på mångfalden, lagren, det komplicerade, punken och magin.

Sigrid avslutade sin kandidatexamen vid SNDO 2017 och läser för närvarande sin master i koreografi vid Danmarks National School of Performing Arts.

Utöver sina egna projekt arbetar Sigrid med andra konstnärer som både konstnär och rådgivare. Hon är en aktiv medlem i Jacuzzi in Ams och Dance Cooperative in Cph, två konstnärsdrivna kollektiv vars engagemang i gemenskap och politik inom dansvärlden fortsätter att driva och påverka hennes konstnärliga funktion.

Om verket
Wailing handlar om sökandet efter resonans i en värld som blir allt tystare. Klagandet/jämrandet (översättning av engelskans ”the wail”) tjuter, ropar, gråter, vinkar, svajar och gungar. Med vajande armar och desperata gester söker den bekräftelse i sin egen existens och längtar efter sällskap i livets kamp.

Dess sinne är en kakofoni som jonglerar med oräkneliga tankar, men i stunder av bekräftelse – långsamma danser, mjuka hum, milda beröringar – finner Klagandet en flyktig tröst. Ungefär som en poltergeist är Wailing där för att dra uppmärksamhet till och avslöja sådant vi kanske ännu inte förstår. Det uppmanar oss att konfrontera det osedda.

Wailing är ett samarbetsprojekt mellan koreografen Sigrid Stigsdatter och dansaren/kompositören Jonathan Starr. Verket hämtar inspiration från en fysisk praktik som kallas beroendeframkallande dans och den intuitiva koreografiska metoden OMG Dramaturgy, som Sigrid noggrant har utvecklat under de senaste åren.

Om Janina Rajakangas
Finska Janina Rajakangas är en Helsingforsbaserad koreograf, danskonstnär och lärare. Hennes dansverk bär på en skörhet och djärvhet som tillsammans skapar en unik styrka.

I hennes verk väcks ofta frågor; vem står på den samtida dansscenen? Och vilket sätt att vara i världen framhäver verken? I hennes senaste projekt dekonstruerar hon patriarkatets strukturer i en trilogi genom att undersöka vardagens maktdynamik. Trilogin utforskar teman som faderliga relationer (Meadow 2021), sexualiseringen av tonårsflickor (Venus 2022) och inklusivitet som koreografi (Dancer 2023).

Om verket
A procession
är en parad bestående av tre dansare. De dansar, spelar instrument och sjunger för att uttrycka det udda och det vackra som ofta finns inombords. Dansarna lockar in publiken i en värld där ljud förkroppsligas och uttrycks som rörelse. Det skapas en hyllning till det bisarra.

Alberte Buch Gøbel, Lander Casier, Damini Gairola, Sam Huczkowski, Kevin Julianto, Sierra Kellman Chang Liu, Fie Dam Mygind, Jonathan Starr

Koreografi: Ingrid Berger Myhre, Philip Berlin, Sigrid Stigsdatter, Janina Rajakangas
Scenografi, kostymdesign & visuellt koncept: Moa Möller

Kompositör Foot Forward and the Other One Too Three: Lasse Passage
Kompositör Wailing: Jonathan Starr
Kompositör A procession: Tuuli Kyttälä
Kompositör The Pleasure of Waste: Yoann Durant
Musik Without Words: Saigon