Dans med norrländska förtecken.
Två verk, två tider, samma kropp i förändring.
Boléro av Marcus Baldemar
En rytm som aldrig släpper taget.
Ravels ikoniska musik driver fram en koreografi där repetition blir motstånd, där stegring blir vilja.
Här möter vi mjuka kärlekskrigare i en hård värld. Kroppar som marscherar, tvekar, håller om. Som tränar sig i att stå kvar.
Baldemar, uppvuxen i Kiruna, arbetar i skärningspunkten mellan det poetiska och det politiska, där kroppen bär berättelsen utan hierarki mellan tanke, känsla och rörelse.
Det här är en Boléro som inte gömmer sig.
Den kamouflerar sig, stampar, och beväpnar ömhet.
Rivers of Mercury av Per Jonsson (1998)
Ett verk som redan tillhör historien, och samtidigt aldrig lämnat nuet.
Per Jonssons sista verk. En koreografi på gränsen till upplösning.
Rörelser som rusar, försvinner, återkommer som minnen i kroppen. Som kvicksilver, flytande, svårfångat, farligt vackert.
Här finns ett rasande tempo. En existentiell precision.
Dansen tycks hela tiden vara på väg bort, och just därför blir den kvar.
Rivers of Mercury räknas som ett av de mest betydelsefulla verken i svensk danshistoria.
En explosiv diamant. Ett avsked som fortfarande vibrerar.
